En personlig betraktelse från en soldathem vid Natos östra gräns
Utanför fönstret hörs tydligt regnets smatt rande mot de tunga gummimattorna som bildar gångar på marken mellan byggna derna här på Camp Valdemar. Campen är belägen som en enskild satellit till den mycket större Nato basen här, ADAZI Military Base i Lettland.
Campen som jag befinner mig på är byggd av danskar och betjänas ömsom av danskar och svenskar. Just nu är det P7 med ett förband som är här.
Vi är ett stridspar från hemvärnet som arbetar här på Soldathemmet Lettland. Båda har vi alltså en tydlig koppling till den gröna världen då vi är hemvärnssoldater i grunden. Min kollega är kokgruppchef och jag på bataljonsstaben. Att vi har en grön kontext gör det lite lättare att förstå verksamheten. Om man ska förklara Sol dathemmets funktion så fungerar det som
ett bakre läge där förbandets alla soldater efter eget tycke kan återhämta i en miljö som försöker skapa hemtrevnad och möjlighet för soldaterna att faktiskt bibehålla ett högt stridsvärde.
Byggnaden som Soldathemmet huserar i är inte särskilt stor men det finns ytor för teve-tittande i ett möblerat vardagsrum, vi har också storbildsteve vid behov. Det finns ett gamingrum med fyra större skärmar, flera bord att sitta och hänga runt, spela olika spel, lägga pussel eller äta. Ett hyll- system fungerar som bibliotek och har såväl skön- som facklitteratur och tidsskrif ter. Två kaffebryggare är centralt placerade och utgör, måste allt sägas, en vital del i anläggningen, för kaffe det dricks det här. Skåne rost såklart 😉
Vi har ett litet kök med en större restaurang- ugn och den går varm här när kollegan Dana
bakar eller vi gör något annat ätbart åt soldaterna. Man kan säga att det nog är så att de skäms bort lite med nybakat här och doften ligger ibland tät över tallskogs- landskapet som allt är byggt på.
När vi hade Kronprinsessan här på besök var vi dock väldigt oroliga för att hela loka len skulle lukta varmkorv eftersom vi värmt varmkorv till och utspisat ett kompani i fält kvällen innan. Det kan vi tacka en civil entrepenör för, Habo Rostfria som skänkt oss en professionell varmkorvsapparat. Den användes förresten häromkvällen när det serverades AfterHockeyKorv på soldathemmet efter en match mellan den svenska bataljonen och en canadensisk sådan. De trodde nog att det skulle bli en lätt match men icke, soldaterna både killar och tjejer krigade på som sjutton och ”di svenske” tog hem det med 2 – 0.
”En armé marscherar på sin mage” är ett citat som till skrivs Napoleon och på Camp Valdemar är grillkorv och ham burgare en ständig och alltid uppskattad del av tillämpad personalvård.
Kronprinsessan gör ett enormt arbete för Försvarsmakten och besökte även Camp Valdemar. Här flankerad av Michael och Dana på soldathemmet.
Att ha en publik av 400+ svenskar utstyrda i sann vikinganda, trummor och hejaramsor höjde säkert stridslusten hos de på isen. Faktum talar dock för sig själv och detta är ett förband som låter tala för sig.
Kronprinsessan ja, hon kom för övrigt hit på ”Fösta tossdan i maz” så naturligtsvis blev det prinsesstårta. Den doften ville vi ju inte störa ut med korvlukt.
Soldathemmet råder även över andra återhämtningsutrymmen som några mindre grupprum i intilliggande containers med biljardbord, pingisbord och ytterligare gamingskärmar.
Apropå container så bor vi i sådana och min vuxne son reagerade på en tidig bild jag skickade innan jag hunnit ”bo in mig” med kommentaren; ”Farsan du behövde ju inte dra en täckstory i flera månader om att du skulle till Lettland om du ska sitta inne”. Den humorn är inte bara min. Till hans för svar så var boendet inledningsvis ganska celliknande spartanskt, men efter cirka 8 IKEA besök i tjänsten och eget inköp så är det rätt hemtrevligt faktiskt. Här återhämtar jag mycket i en extrasäng utrustad som soffa. Sängen sover jag i, vid bordet ser jag på datorn, skriver på sociala medier och i soffan läser jag. Det blir en del böcker när tid ges. Min skönsjungande kollega intill inser inte hur lyhört det är här men jag har inte hjärta att klaga, en som sjunger är ju glader inte sant 😉
Andra goda återhämtande insatser görs på beachvolleyplanen och utegymmet det
större innegymmet eller bastun som finns här och bygger möjligheter förutsättningar för det bibehållna stridsvärdet.
Till det så anordnar soldathemmet ihop med s.k Welfare eller fältpastorn ibland verksamhet såsom museumbesök eller som igår när soldathemmet var och läm nade skänkta kläder, skor eller vadsom på ett nunnekloster. När vi är där har vi hjälpt till med matutdelning till behövande och städning efter. Igår var några soldater med och det ger den enskilde en lite djupare insikt i sin tjänst här och ett välkommet inslag att verkligen få se något som gör skillnad bortanför övningsfältet och den bi stra verkligheten till varför vi har en svensk roterande bataljon här bara med ett kort avstånd till ryska gränsen.
På Campen äts det i stora tält och det serveras frukost, lunch och middag varje dag. Det är mycket att välja på, en hel del återkommer eller smakar likadant. Soldaterna kan klaga på att proteinkällan är det för lite av men det har jag inga större bekymmer med. Roddmaskinen, löpbandet eller promenader och nu i det varmare vädret cyklandet har gjort mig ett gäng kilo lättare. Målbilden är definitivt mer. Vi får se var vi hamnar.
Vi på soldathemmet vill ju mycket gärna komma ut i fält och bidra med grillade hamburgare, kaffe, fikabröd, läsk eller som sist på deras fältövning ”soldathemsra tions” av oss packade påsar innehållande läsk, kexchoklad, liten chipspåse och annan godis. De är väldigt tacksamma för
Svenska fältartister behöver också fika. Fältartisterna är en viktig personalvårdsresurs för försvaret.
TEMA PERSONALVÅRD
vad de får och lite skämtsamt brukar vi säga till varandra att de är som bibelns gräshoppor eller att de skulle äta asfalt med florsocker på.
Är de på campen har vi fredagsmys, lör dagsgodis och kyrkkaffebröd på söndagar det brukar gå ned rätt fort. Inte lika fort försvann de färska minimorötterna som vi ställde fram. Är det sportevangemang på TV blir det popcorn och baconsnacks. Det blir det till mellon med så det äts till de flesta kulturella teveinslagen. Ja det dracks blåbärssoppa under Vasaloppet och våff lor, det har undertecknad gräddat och fyller man också år på våffeldagen då har man snits på gräddandet minsann.
Kort sagt återhämtning med målbild för högt stridsvärde tarvar dedikerad personal som förstår vikten av att vi bygger en rela tion mycket djupare än doften av nybakat men det är verkligen något som inramar hemtrevnad.
Alla som råddar med ”saft o potäter” som en del lite vanvördigt säger om det hela vet egentligen vad det handlar om. Att möta svårigheten men se uppgiften i den, sedan är det förbaskat roligt också men det är ingen 40 timmars vecka.
Med varma hälsningar från Soldathemsfö reståndarna i Lettland Dana och Mikael.
TEXT: MICHAEL JOHANSSON BILD: MICHAEL JOHANSSON, FELIX SUNDBÄCK
9 Personalia Nr 1 2026 8 Personalia Nr 1 2026
