När Åke Janneryd, ordförande för FPFN och under många år utbildnings- ansvarig i förbundet, kom in i verksamheten 2003 hade han närmare 40 år som krigsförbandschef i Flygvapnet att falla tillbaka på.
Åren före pension jobbade han vid FMUhC, Försvarsmaktens Underhålls- centrum i Karlstad, där han tog fram just nytt material rörande krigspersonal- tjänst. Få personer var nog mer uppdaterade i ämnet vid den tidpunkten än Åke.
– Jag hade ägnat mig åt utbildning mot frivilligförsvaret sedan jag var nyutbildad fänrik 1966, men valt att inte engagera mig föreningsmässigt, förrän jag gått ur aktiv tjänst, berättar Åke. Då gjorde han det dock med besked och han är fortfa- rande mycket aktiv.
– Man kan säga att när personaltjänsten tappat mark i Försvarsmakten i övrigt, p g a den situation som rådde under perioden 1995 till 2012, så fick den ny aktualitet inom Hemvärnet och det var vi som fick mandatet att utveckla och utbilda från 2012. Framöver skulle vi mycket väl kunna ta ett bredare mandat och utbilda fler grupper inom Försvarsmakten, så som vi nu gör inom civilförsvaret”.
Åke har i sitt internationella nätverk jobbat med att göra jämförande analyser mellan krigspersonaltjänst i Sverige, Ukraina och Ryssland och jag frågar vad han tror ett ukrainskt personalbefäls viktigaste budskap till ett svenskt skulle kunna vara?
– Att utbilda och öva för det otänkbara. Han exemplifierar med ett aktuellt exempel på en pågående fångutväxling mellan Ukraina och Ryssland. ”Ukraina begär, till skillnad från Ryssland, även ut döda soldater. Alla soldater skall hem. Det är en bärande princip i den ukrainska personaltjänsten till skillnad från den ryska.
FÖRBUNDET 70 ÅR
8 9 Personalia Nr 1 2025 Personalia Nr 1 2025
