Sveriges säkerhet kan aldrig tas för given. Vår tid kännetecknas av ett sä- kerhetspolitiskt läge där hot och utmaningar är mer påtagliga än på länge. För oss som arbetar med försvaret av såväl landet som våra allierade, är detta en självklar utgångspunkt. Förmågan att möta svårigheter byggs emellertid inte enbart av militära förband, materiel och planer. Den vilar i lika hög grad på människor – deras vilja att bidra och på de former som gör det möjligt. Här spelar frivilligheten en avgörande roll.
Djupt rotad tradition
Frivilligheten är i sig inget nytt i Sverige. Tvärtom är det en djupt rotad tradition. Under lång tid har de frivilliga försvarsor- ganisationerna skapat vägar för människor att engagera sig. De har gett ungdomar en första kontakt med totalförsvaret, vuxna möjligheter att utveckla kunskaper i sjukvård, samband, logistik och ledarskap. Därutöver har de har gett samhället en re- surs som återkommande visat sin betydelse vid bränder, översvämningar och andra kriser. Denna bredd gör frivilligheten till en unik företeelse i totalförsvaret, men också i det svenska samhället i stort. Jag har själv frivilliga försvarsorganisationer att tacka för att ha både väckt och utvecklat mitt intresse för försvarsfrågor och till slut mitt yrkesval. Jag känner en oändlig tacksamhet för alla duktiga och engagerade kamrater och ung- domsledare med flera som varje vecka, varje månad och år väljer att tillbringa stora delar av sin fritid med att ta ansvar för verksamhet som stärker vårt försvar. Totalförsvaret bygger på ömsesidigt bero- ende mellan det militära och det civila. Även
om fokus vid höjd beredskap ligger på det militära försvarets uppgifter, kan ingen del ensam skapa den motståndskraft vi behö- ver. Här är frivilligheten en kraftmultiplikator. Den förstärker den professionella militära förmågan, men den stärker också samhäl- lets uthållighet. Att människor frivilligt ägnar sin tid och sitt engagemang åt att göra landet starkare är en styrka som inte kan köpas för pengar. Den måste vinnas genom tillit, gemenskap och ansvarskänsla. Försvarsmakten växer nu i en takt vi inte sett på mycket lång tid. Nya förband etableras, krigsorganisationen växer i både volym och förmåga, fler soldater och sjömän utbildas, officerare rekryteras och infrastrukturen stärks. Vi utvecklar vår operativa förmåga samtidigt som vi fördjupar samarbetet med våra allierade i Nato. Denna tillväxt är nödvändig och pågår redan i hela landet. Framgången mäts inte bara i siffror eller materiel. Den mäts också i människors engagemang – i att fler väljer att gå med i Hemvärnet, i att fler deltar i frivilligorganisa- tionernas verksamhet och i att försvarsviljan fortsätter att växa.
En resurs att utveckla
När vi blickar framåt ser jag frivilligheten som både en tradition att vårda och en resurs att utveckla. Den är en av grundbul- tarna i vår nationella motståndskraft. Jag vill därför uppmuntra fler att söka sig till de möjligheter som finns. Det är i samspelet mellan professionella förband, civila struktu- rer och frivilliga krafter som vi bygger det starka totalförsvar Sverige behöver. Ett starkt försvar mäts inte bara i vapen- system och antal förband. Det mäts också i viljan och uthålligheten hos landets med- borgare att bidra. Våra frivilliga försvarsor- ganisationer är definitivt en aktör för att ock- så i det avseendet bygga vårt land starkare genom att erbjuda miljöer och verksamhet som bygger oss samman mot gemensam- ma mål. Med fortsatt tillväxt, fortsatt sam- verkan och fortsatt engagemang kommer vi att stå ännu starkare i framtiden.
MICHAEL CLAESSON, ÖVERBEFÄLHAVARE FOTO: BEZAV MAHMOD/FÖRSVARSMAKTEN
BEREDSKAP – FRIVILLIGHET
