För att belysa ännu en del av Hemvärnets personalsektion S1 har jag intervjuat Anders Torby som varit fältpastor sedan 2015. Anders är till vardags präst i Ovansjö/Järbo pastorat (nära Sandviken). Anders bor i Falun och är styrelseledamot i Försvarets Personaltjänstförening Mitt.
Vad krävs för att bli fältpastor? – Först och främst ska man vara prästvigd och arbetat som präst i minst fem år. Man ansöker själv och sen är det Fältprosten som beslutar om du får bli fältpastor. Som kyrkoherde får du inte bli fältpastor bero- ende på att Svenska kyrkan krigsplacerar sin egen personal och då är kyrkoherden chef/ledare för krigsplaceringen.
Varför valde du att bli fältpastor? – Jag vill vara präst för alla åldersgrupper och i Hemvärnet träffar jag många olika åldrar både kvinnor och män inte bara unga och äldre, som jag oftast träffar i församlingen.
Vilka är dina viktigaste uppgifter när du är i fält? – Att vara själavårdare. Finnas till hands vid kris. Skapa kontakter inte bara vid en kris. Vara mycket ute på kompanierna så att soldaterna känner mig och inte bara ”Gubben i lådan” som dyker upp vid pro- blem. När kompanierna har övning brukar jag försöka vara med, utöver mina egna avtalsdagar för att lära känna soldaterna.
Har du någon nytta av ditt engagemang i Hemvärnet i ditt ordinarie arbete? – Absolut, jag fått gå FPF kurser i krisstöd och dem har jag haft stor nytta av i t.ex. samtal när jag möter människor med oro och vid kriser. Sen har jag haft uppgift att göra plan för krigsplacering av personalen i pastoratet.
Skulle du rekommendera dina kollegor att bli fältpastor? – Definitivt, man lär sig vara själavårdare tidigare och på ett bredare plan. Man lär sig samarbeta vilket är viktigt oavsett om det är civilt eller militärt. Härligt med kontakter med soldaterna och se deras arbete i hemvärnet. Intressant att följa hur chefer använder sitt ledarskap i olika situationer. Att vara med på övningar som blir både konkreta och kan pågå flera dygn vilket gör att man sover över, så man måste vara beredd på att vara borta från familjen ibland.
Vilken är din finaste erfarenhet/händelse du varit med om som fältpastor? – De finaste stunderna är fältkorum framförallt om det genomförs utomhus, då kommer för det mesta alla och alla sjunger med i kända psalmer. För något års sedan fick jag möjlighet att utbilda hemvärnssjukvårdare, som i sin tur skulle utbilda sjukvårdare i Ukraina i krissamtal. En fin uppgift. Flera av mina kollegor har fått vara med och döpa barn till soldater och t.o.m. viga par där en eller båda tillhör
hemvärnet. En kollega hade en begrav- ning för en soldat som omkommit. då fick hela plutonen var med i kyrkan. Det känns fint att kunna stödja i alla situationer.
Militär själavård
Vi behöver mer än bara fysisk träning för att kunna försvara vår nation och våra värdering- ar. Det är en insikt som funnits sedan länge i Försvarsmakten.
För soldater och sjömän är en stark moralisk och etisk värdegrund absolut nödvändig för att kunna agera och ta beslut i pressade och svåra situationer.
Militär själavård har som uppgift att bidra till och stärka känslan av sammanhang och där- med höja individens förmåga att prestera, mentala styrka och moraliska motståndskraft.
• Den militära själavården syftar till andlig balans och existentiell hälsa, öka indivi- dens kris- och krigstålighet vilket är en viktig del i det psykologiska försvaret och försvarsviljan.
• Den är inkluderande och genomförs förutsättningslöst oavsett samfunds- tillhörighet eller tro.
• Den främjar medmänsklighet, jämlikhet och Försvarsmaktens värdegrund.
TEMA SEKTION 1
VÅRT UPPDRAG
