Laura Swaan Wrede värmde upp med flera engagemang i försvaret redan som tonåring. Som ny rikshemvärnschef ser hon att utlands- uppdrag på sikt kan bli aktuella även för frivilliga.
TE X T: ERIC LUND/ TIDNINGEN HEMVÄ RNE T BILD: FÖRSVA RSM A K TEN
Somliga av oss har inte en susning vad vi ska ägna oss åt när vi blir vuxna – ens när vi är vuxna. Andra ställer in siktet och hittar rätt redan som barn. Laura Swaan Wrede hör till den senare kategorin.
– Det var ett intresse som väcktes hos mig när jag var tolv år, hur vet jag inte. Min mor- mors syster var Lotta vid fronten i Karelen, och min morfar var med i vinterkriget, men annars fanns inga militärer i min familj eller omgivning. Höstsolen strålar in i Laura Swaan Wredes tjänsterum. Det har bara gått drygt tre veckor sedan hon tog över som rikshem- värnschef och i ett hörn står travar med flyttkartonger. Hon har medvetet låtit bli att packa upp dem, eftersom rikshemvärnsav- delningen troligen ska byta lokaler om ett tag. – När jag skulle ha pryo i 15-årsåldern sade jag till syokonsulenten på skolan att jag
ville vara på ett regemente, men hon sade nej med hänvisning till att det inte är någon idé att prya på ett ställe där jag ändå aldrig skulle kunna få jobb i framtiden. Där hade någon med mindre drivkraft sannolikt vikt ned sig och hittat en annan pryoplats (eller prao, som det numera heter). Men Laura Swaan Wrede hade som sagt siktet inställt.
– Jag växte upp i Småland och där fanns I12 i Eksjö, så jag ringde dit. Beskedet blev att de inte hade någonstans att förlägga mig, men jag sade att jag inte är knusslig och gärna kan sova på ett liggunderlag i källaren. Som så ofta i livet är det bra när envishet kombineras med en gnutta tur. Laura fick kontakt med officeren Inge Werner, som uppenbarligen var före sin tid. – Han sade att jag var välkommen och jag kände direkt att jag tyckte om miljön och
hela sättet som verksamheten bedrevs på. Jag fick prova på att skjuta och i princip allt annat som en värnpliktig får göra. Nästa steg var därmed självklart: att engagera sig i en frivilligorganisation. För Lauras del blev det först Lottakåren, där hon gick grundkurs och flera andra utbildningar, inklusive befälskurser på Got- land. Därpå gick hon med i FMCK och tog motorcykelkörkort, samt engagerade sig i Bilkåren som ung bilkårist.
– Frivilliga befälsutbildningen, FBU, tog inte emot tjejer, men i Småland på den tiden lydde man inte alltid reglerna så jag fick vara med i smyg. Efter hand öppnade Försvarsmakten för kvinnor och jag sökte till flygvapnet, men just då var jag för ung. Jag mönstrade, gjorde värnplikten vid LV7 i Luleå och resten är historia. Jag tror jag trivs så bra i den här miljön tack vare att jag får träffa så många människor, vistas
mycket utomhus och ha väldigt varierande arbetsuppgifter.
Laura Swaan Wrede har med andra ord en gedigen insikt i de frivilliga försvarsorga- nisationernas verksamhet, och hemvärnet har hon under åren haft mycket kontakt med.
– När jag blev yrkesofficer var jag ofta med och utbildade hemvärnet, det var genom att jobba extra som instruktör man finan- sierade sina semestrar. Om man tittar på hur hemvärnet har utvecklats sedan dess är det verkligen stor skillnad. Jag tycker att frivillig¬organisationerna gör ett fantas- tiskt jobb och är viktiga för folkförankring- en. Sedan jag fick det här nya jobbet är det flera som har hört av sig och vill att bland annat jag ska komma ut köra motorcykel, men det lär nog dröja lite innan jag får tid till sådant.
Närmast kommer Laura Swaan Wrede från posten som ställföreträdande arméchef. Före det var hon chef för Livgardet, då hon hade sex hemvärnsbataljoner under sig, och operationschef i armén. Hon har även haft många tjänstgöringar utomlands, i bland annat Libanon, Syrien, Bosnien och i Grekland inför insats i Centralafrikanska republiken och i Finland.
– Jag har även haft beredskapsuppdrag inom EU samt som operationschef i armén hade jag ansvaret för alla internationella insatser, då blev det många resor till bland annat Mali, Somalia och Afghanistan. Utlandsuppdragen har givit många svenska militärer den tveeggade erfarenheten av krig. Laura Swaan Wrede menar att detta kan stärka självkänslan hos den enskilde. – Dels får du testa ditt ledarskap under svåra förhållanden, dels får du ett mått på förmåga och utbildning och det är
jätteviktigt. Oavsett vad du senare arbetar med inom Försvarsmakten har du den erfa- renheten.
Laura Swaan Wrede har som sagt bara några få arbetsveckor bakom sig i sin nya roll när den här intervjun görs. De stora linjerna och planerna för framtiden får anstå ännu en tid, tills hon hunnit lära sig verksamheten och komma in i uppgifterna. Men redan den här oktoberdagen i det soliga arbetsrummet yppar hon tänkbara scenarier.
– Jag tror att på sikt måste hemvärnet med sin frivilliga basis också kunna stödja inter- nationella insatser. Det kräver lagändringar, men vi måste följa med tiden och möta de krav som hotbilden ställer. Jag menar att då enskilda individer, som exempelvis en hemvärnsbataljonchef, kan få möjlighet att göra internationella insatser.
PORTR ÄT TET
PORTR ÄT TET FOR T S
I en Natokontext är hemvärnets uppgifter huvudsakligen på hemmaplan, och Laura Swaan Wrede betonar den tradition av nära samarbete som finns mellan armén och hemvärnet.
– Vi ska inte konkurrera med varandra. Armén, flygvapnet och marinen är bero- ende av hemvärnet och vi måste vara jät- tetajta för att nyttja våra resurser rätt och på ett effektivt sätt. Såväl arméchefen som cheferna för flygvapnet och marinen är tydliga med att utan hemvärnet kan de inte genomföra vissa saker. Vi måste verkligen jobba väldigt nära varandra. En fråga där det lätt kan uppstå gnabb är när materiel ska fördelas. Laura Swaan Wrede understryker att det alltid är en fråga om prioriteringar, men att hemvärnet aldrig per definition ska stå sist i kön. Den försvarsgren som bäst behöver materielen vid ett givet tillfälle ska ha den.
– Men det är viktigt att vi kommunicerar att det finns en brist på personlig utrustning i hela Försvarsmakten, och många länder i Eu- ropa vill just nu åt samma typ av utrustning. Risken för växtvärk i organisationen är överhängande, när såväl Försvarsmakten som helhet och hemvärnet ska expandera kraftigt de kommande åren.
– Det finns en hel del som måste tydliggö- ras, exempelvis vad de territoriella förban- den respektive fältförbanden ska göra. Det tror jag vi måste jobba på. Men den stora utmaningen är personalförsörjningen, där måste vi verkligen se över våra resurser och hjälpas åt på ett helt annat sätt. Laura Swaan Wrede lutar sig över skrivbor- det och för en kort stund dämpas leendet. Det är när hon talar om allvaret med re- sursfördelningen och vad som lett fram till dagens situation.
– Under många år har vi skurit ned För- svarsmakten, vi har haft operativ timeout och strategisk timeout. Det går lätt att ra- sera, men att bygga upp tar längre tid. Att utbilda officerare tar lång tid och vi måste verkligen se över att hemvärnsinstruktörer kan arbeta i fältförbanden och vice versa. Även FFO:erna måste inbegripas, det finns många duktiga instruktörer. Vi har inte råd med revirtänkande, svenska folket behöver en enad försvarsmakt. Natointrädet kommer att ställa nya krav på hela samhället. För hemvärnets del är värd- landsstödet en uppgift som direkt kommer att påverka verksamheten.
– Vi kommer behöva fundera över vad som behövs i hemvärnet framöver, vilka funktioner och vilken typ av förband som ska finnas. Vi måste vara väldigt lyhörda för utvecklingen, inte minst vad gäller ny teknik. Jag tror att vi framgent kommer att få nya typer av system som i sin tur kräver nya utbildningar. Det här blir också en ut- maning att hinna med, för som sagt är alla i hemvärnet frivilliga.
Laura Swaan Wrede betonar treenigheten – att engagemanget i hemvärnet måste gå hand i hand med familj och civilt arbete. En del i det är att hon själv behöver träffa fler arbetsgivare och förklara hemvärnet.
– Den säkerhetspolitiska krisen i Europa påverkar direkt och vi måste ännu bättre förklara hur viktigt det är att arbetsgivarna släpper sina hemvärnssoldater. Uniform på jobbetdagen är betydelsefull, men jag tror att jag från högsta ledningen kan behöva tala direkt med företagsledning- arna. Här har även medinflytandet och rikhemsvärnsrådet en viktig uppgift, de är mina rådgivare och jag vill ha en dialog med dem om just detta. Även rikshemvärnsavdelningen utvecklas i rask takt med många nya befattningar och ny personal. Många officerare är uppen- barligen intresserade av att arbeta med dessa frågor.
Nu har det gått ett år sedan Laura tillträd- de och hon har redan skapat en och annan rubrik, denna fick nog en och annan DN-läsare att sätta morgonkaffet i vrång- strupen.
Laura Swaan Wrede kommer inom kort att få en ställföreträdare med brigadgenerals grad samt även en adjutant militärassistent (MA). När hon själv var ställföreträdande arméchef arbetade hon i de flesta fall pa- rallellt med arméchef Karl Engelbrektson, och tänker sig en liknande lösning även när hennes egen ställföreträdare är på plats. Inte minst att kunna dela upp besöken ute i förbanden.
– Jag tycker om att vara med i truppen, jag trivs allra bäst ute i fält och ser fram emot att träffa soldaterna och deltaga i övningar. Det är viktigt för att få känslan av tempera- turen ute i organisa-tionen – hur man trivs och hur man ser på olika saker. Men med tanke på läget i Europa kommer jag att be- höva fokusera mycket på arbetet här inne. Så fort jag får möjlighet ska jag vara ute, men även cheferna för militärregionerna kommer att få ett större ansvar.
Särskilt mycket fritid ser inte Laura Swaan Wrede för sin egen del den närmaste tiden. Hon tar vid som rikshemvärnschef i en tid då hela organisationen är i en stark tillväx- tperiod samtidigt som det säkerhetspoli- tiska läget alltmer ställs på sin spets. Men om det blir några timmar över och det är rätt årstid ger hon sig gärna ut på havet i en motorbåt. Andra intressen är att bota- nisera på loppmarknader och antikhandlar, samt att lära sig nya språk.
– Jag kan några språk flytande och tar mig fram på ett antal. Ibland chockar jag folk genom att tilltala dem på språk de inte tror att jag kan. Istället för att läsa en bok när jag väntar på en flygplats kan jag koppla in lurarna och lyssna på en språkapp. Jag tycker det är fint att åtminstone kunna säga hej och tack i de länder jag besöker, det kommer man långt med.
Kanske blir det även någon motorcykeltäv- ling framöver, om tiden räcker.
– Jag skulle vara prisutdelare vid en endurotävling som Försvarsmakten ar- rangerade, och då körde jag en gammal Husqvarna 258. Dessutom har jag faktiskt skaffat tävlingslicens för att kunna tävla i armémästerskapen. Inte för att vinna, men för att i alla fall vara med och köra runt lite grann. Förhoppningsvis behöver ni inte hitta mig i en gipsvagga efteråt.
FOTO DENN A SIDA : BEZ AV M A HMOD/ FÖRSVA RSM A K TEN
Hemvärnet redan på väg utomlands
Hittills har över 15000 ukrainska soldater utbildats inom ramen för Interflex.
UKR AINA
